Uppsnärjd i det blå.

Men du sover ju, du hör ju inte på, en du sover ju, du hör ju inte på..
”Dom måste lära sig gå”, det är vad folk säger när det är vi två.
Vi måste härifrån, den här stan drar ner oss till botten av ån.
Och dekadensen är hård, alla mina vänner har gett upp sömn.
Dekadens är så svårt, och jag har aldrig fångat en enda dröm.
Och jag står framför spegeln, jag vill förändra allt, och allt som jag ser i den.
Du har vart ute i världen i flera år,när jag stanna på mitt rum och såg dagarna gå.
Så uppsnärjd i det blå.
Prinsessan Eva, i nylackerade skor. Hon är min vän.
Eva, jag hänger mig för kärleken.
"Var inte så högtidlig, du med din dramatik och stesolid"
Men en dag kommer jag och du, verkligen bli gamla.
Men jag älskar dig nu.
Jag har aldrig sett nån så, uppsnärjd i det blå.

you name it.

Namn: Zofie
Ålder: 21år , 5 månader och 12dagar.
Yrke: studerande & tar hand om mina oldies på mitt ålderdomshem
Humör: up side down , ofta glad ofta ledsen.
Familj : mami papi lillebror lillasyster
Civilstånd: mellan två jobb som man brukar säga , singel alltså
Äter helst: ris med soya , potatis med champinjonsås
Dricker helst: vin & o'boy , dock ej samtidigt
Blir lycklig av: sommar , kärlek , mentholsnus , lila , mina bästisar , när lönen kommer , hoffmaestro.
Blir arg av: lite av varje , är lite utav en moralkärring
Somnar till: Rix fm
Dansar till: verkligen allt
Sitter på bussen till: det som hörs , på bussen är det aldrig tyst
Mål med livet: STILL ALIVE AND KICKING

sv: Tack! Det tycker jag verkligen att ni ska göra! :D

SV: Ja det är synd! Men då jeavlars ska det fiskas hummer!