Uppsnärjd i det blå.

Men du sover ju, du hör ju inte på, en du sover ju, du hör ju inte på..
”Dom måste lära sig gå”, det är vad folk säger när det är vi två.
Vi måste härifrån, den här stan drar ner oss till botten av ån.
Och dekadensen är hård, alla mina vänner har gett upp sömn.
Dekadens är så svårt, och jag har aldrig fångat en enda dröm.
Och jag står framför spegeln, jag vill förändra allt, och allt som jag ser i den.
Du har vart ute i världen i flera år,när jag stanna på mitt rum och såg dagarna gå.
Så uppsnärjd i det blå.
Prinsessan Eva, i nylackerade skor. Hon är min vän.
Eva, jag hänger mig för kärleken.
"Var inte så högtidlig, du med din dramatik och stesolid"
Men en dag kommer jag och du, verkligen bli gamla.
Men jag älskar dig nu.
Jag har aldrig sett nån så, uppsnärjd i det blå.

Härliga örsprång!

Det verkar inte bli Borås på tisdag. Vägrar sitta på en buss i 6 h med den värken jag har nu. Aj aj aj. 

Var hos en läkare imorse och fick kortison-neeesspraj mot örsprånget som jag inte bara har i ett öra, utan två. Kalaskul avslut på helgen!

Längtar till västkusten. Vill åka till mitt landställe på världens vackraste ö Resö. Så här fint är det där: