Uppsnärjd i det blå.

Men du sover ju, du hör ju inte på, en du sover ju, du hör ju inte på..
”Dom måste lära sig gå”, det är vad folk säger när det är vi två.
Vi måste härifrån, den här stan drar ner oss till botten av ån.
Och dekadensen är hård, alla mina vänner har gett upp sömn.
Dekadens är så svårt, och jag har aldrig fångat en enda dröm.
Och jag står framför spegeln, jag vill förändra allt, och allt som jag ser i den.
Du har vart ute i världen i flera år,när jag stanna på mitt rum och såg dagarna gå.
Så uppsnärjd i det blå.
Prinsessan Eva, i nylackerade skor. Hon är min vän.
Eva, jag hänger mig för kärleken.
"Var inte så högtidlig, du med din dramatik och stesolid"
Men en dag kommer jag och du, verkligen bli gamla.
Men jag älskar dig nu.
Jag har aldrig sett nån så, uppsnärjd i det blå.

Ge mig februari!

Ligger här på soffan och ler av lycka. Om 1 månad är jag i packartagen och sen blir det bye bye Stockholm for a while! Önskar att januari bara kan susa förbi. Detfår inte snöa något mer för vill kunna använda sneakers och converse snart ju. En av de bästa sakerna me att bli kombo med Zofie är att vi har samma skostorlek och klädstorlek - FLAX! Hej en ny garderob! Då slipper jag ge mig ut i snön oh trängas med alla galna rea-människor. Tack Gud. Fred ut.



// Tove