Uppsnärjd i det blå.

Lilla Borås var ingen stad för mig och pga omständigheter som jag inte kan nämna i bloggen flyttar jag nu härifrån. Mina tankar och känslor om detta?

Först blev jag ledsen såklart men nu känns det rätt skönt för jag har inte trivts så speciellt bra i den här staden, kanske därför jag spenderat mestadels av tiden den senaste månaden i Tjöteborg. Planen från början har alltid varit att flytta till goa götet och nu, lite tidigare än vad jag förväntade, blir drömmen sann. No more Knalleland, no more värdelösa busstidtabeller och NO MORE NETTO! Kommer sakna Johanna och Alex - fast Alex ska ju fly Borås hon med så det är väl tur de - annars hade det blivit sjukt ensam här.

Fiskarna får bo kvar hos Zofie, men jag får väl komma och hälsa på de 4 lite då och då om jag är wilkommen.
Nu håller jag på att packa mitt pick och pack och eftersom det sker en förändring i mitt lilla liv sker det ännu en till - fast här på bloggen. Eftersom jag stått för 90 % av inläggen väljer jag att fortsätta med den själv helt och hållet så för er som mer tycker om det Zofie skriver får tjata på henne att skaffa en egen blogg - simple as that!

Nu har jag inte tid med bloggeriet!
Back to packing.

Simma lugnt!

Så, då var det lill-lördag - härliga tider! Sitter med Johanna och Adele, dricker rödtjut och pratar sex. Inte sån dålig onsdagkväll vill jag lova. När jag kom hem till Johanna insåg jag att jag inte ätit någon middag - great success. Så hon langar fram wasaknäcket Havre. Havre+vin+sex-talk= klad hest. Nu har jag i alla fall lite i magen och hoppas att jag inte rultar hem. Dog inte med mig leget, oh förlåt menar passet eftersom jag vet att Johanna är en partysugen jevel och jag har inte råd att gå ut ikväll.

Imorn ska jag åka till Varberg för första gången och ska bli fint att se hav igen.



F M beautiful.

Ha det gött - haaaj!

Redan på Roslagsbanan började tårarna rinna och de fortsatte rinna under hela dagen. Begravningen var väldigt fin, men tung. Men en liten tjej som var där gjorde dagen lite lättare, för alla tror jag. Mitt kusinbarn Maya, som åkt ända från Los Angeles fick alla att le en dag som denna. Hennes tindrande vackra ögon gjorde så mitt hjärta smälte.



Nu ligger jag hemma. Helt matt och tom. Mina tankar går till mina fyra underbara och starka kusiner och det var fint att se dem igen. Mamma lagar middag till mig och sen kör hon mig till Arlanda Express. Väl på Landvetter blir jag hämtad och i Majorna ska jag krypa upp i Marcus famn och mysa med Zune.

Fridens liljor.

Tove

Det är inte strömmen av tårar jag är rädd för när jag kommer sitta där på träbänken i kyrkan. Inte mötet med mina kusiner i sorg. Rädslan som rör sig i min kropp är inför mötet med min farmor. En person som varken funnits där eller varit en förebild för mig under min uppväxt. Kommer inte ihåg. Kommer inte ihåg när jag träffade henne senast. 10 år sen? 15 år sen? Jag måste hålla lugnet. Hålla det där lugnet. Men ilskan är så stor. Hade behövt henne där. Som stöd. Hon har ingen aning. Inte den blekaste aning om all skit och trauman jag fått gå igenom. Min kusin sa igår att hon är jättesnäll och att hon bryr sig. Men om hon är det skulle hon ta hand om alla sina barnbarn och inte utesluta tre. Andas. Andas. Andas.

Igårkväll var en finfin kväll. Det kändes som en riktig sommarkväll. Balkonghäng med öl, strårom, pipa, cigg, toner av Håkan och goa människor. Livskvalité om inte så säg! Marcus, Johan, Fredrik, Lotta, Zune och ja satt ute tills klockan var 21.30 typ och värmde oss med ljus och värmefiltar från OBH nordica. Winning!

Tjenare mannen!

Hallå eller!

Hur mår ni alla vänner och kottar som jag känner?! www.erefredag.se
Det är fredag idag, tjoflöjt! Men vad hände med våren? Jag är lika besviken som efter mitt senaste tandläkarbesök. "Då får vi boka n ny tid så vi kan laga ditt lilla hål, det kommer gå på ungefär 1000 kronor." Oj så skoj.
Apropå skoj så var jag, Tom och Johanna ute på XoY igår. Det blev spontanutgång men var inte lika roligt minutrarna innan vi skulle ut. Legget? Vars fan är legget och varför ligger inte legget i min plånbok? Den är rolig, men så är den inte det ;PpppPpppP

Så det var bara att visa lite hud och blinka åt vakterna, som för övrigt brukar vara riktiga bitterfittor. Men charmör som jag är gick det kalasfint! Lika fint som att Ica-Paul Tilly stod och hängde på balkongen eller gräddhyllan som jag kallar det. I hörnet vid baren bland skumpaflaskor och shots stod även delar av Elfsborgs fotbollslag och andra kostymnissar så Johanna tyckte absolut vi skulle ställa oss och dansa 1 m ifrån dem. Å vad händer? Jo, den äldste i herrskapet bjuder upp till dans och börjar bugga med mig. En syn ni kommer ångra att ni gick miste om fosho.
Sen stod det huxflux 50 shots på bardisken och det var en grotesk men himmelsk syn. Allt från fernet, jäger, zambuca och fireball. Den sistnämnda kan vara den godaste shotsen ever. Smakar som kanel. Jag gillar't! Tack Gina Tricots ägares son om du läser detta! Det var alltså han som stod för kalaset hehehe....

Tänkte ge en petit update från mitt liv här på bästkusten.
Håller på och söka massa jobb för tillfället och än så länge har jag inte fått något svar. När jag inte hänger ut och ser cool ut på kära Arbetsförmedlingen, så är jag mest i Tjöteborg. Största orsakerna är väl för det första att jag har så otroligt fina vänner där och sen för att M bor där. Det är idag 1 månad sen vi träffades första gången, men det känns som evigheter sen! Veckan som gått har jag mest varit med M och med Zune, som är världens finaste och störstaste(!) valp. Han är en cane corso men tror att han är en liten knähund. Speciellt när man ligger i sängen. kan även tilläggas att den hesten gillar att ligga på en. Hej mosad på morgonen av en +40 kilos-vuvve men det är bara mysigt!

Nu har jag gjort mig fredagsfin. Sitter här i skjorta och fluga. Det ni! I helgen ska jag vara i Majorna och i Hjällbo där det vankas fest med flator och Tom hos Julija. Fint som snus!

Hejpåre!

"..låt mig höra kärlekens tunga, säg att du älskar mig..." telefonen med Eldkvarns låt som ringsignal ringer ihärdigt. Vibrationerna gör så att hela det svarta Ikea-bordet skakar. Slänger telefonen i soffan. Vill inte. Orkar inte. Inte nu. Inte än på ett tag. Gör för ont. För mycket som snurrar, alldeles för mycket. Att säkert få höra den personens hårda ord som gör allt än jobbigare, gör att jag struntar i att svara. Den ringer igen. Ett klick senare ligger jag i soffan och borrar in huvudet i den svarta sammetskudden. Vill försvinna. För ett litet tag bara. Melissa Horns toner gör att allt känns lite lättare, även om texten är sorglig. Men hennes röst träffar rakt in i hjärtat mitt. Försiktigt och ömt. Likt en sån där fin beröring som jag längtar efter.

Känns som min kropp skriker efter närhet, efter bekräftelse genom ord, komplimanger som gör att ens självkänsla för en gångs skull skjuts till höjden. Den där längtan efter att få somna och vakna upp bredvid någon som får ens själ att belysa, ens ögon att glittra och ens hjärta att le, ja – den längtan är stor.

Är inte kär i kärleken, inte som jag var förut. Vill bara hitta den där själsfränden som jag skulle göra allt för. Någon att ge nybakade scones till frukost på sängen till, någon att pussa ömt i nacken när morgonen gryr, någon att skratta så man kiknar till Solsidan med, någon att trösta och att få bli tröstad av. Vart är du Någon? Oh Någon, where art thou? Tycker väldigt mycket om en person just nu, men allt är så nytt och har gått fort så tar en dag i taget.

Trodde jag hade hittat Någon för några år sen. Ögonen, jo de glittrade. Hjärtat, jo det log. Men sen inträffade det. Det där du inte önskar hända någon av din vän som har ett förhållande. Och bang boom likt ett knytnävslag i magen händer det en själv. Svek och otrohet. Graviditet som plötsligt fick avslutas i 12:e veckan på grund av den andres krav och en önskad förlovning som gick i stupet.

Efter mitt hjärta blev krossat totalt är jag inte längre kär i kärleken och kan inte falla för vem som helst. They call it trust issues. Big time. Har inte bara att göra med ett svin till ex utan även en traumatisk händelse jag blev utsatt för. Så. Enkelt. Är. Det.

Vet nu att man inte kan lita på vem som helst och att man inte alla gånger ska ge någon man älskar en andra OCH en tredje chans för det gör alldeles alldeles för ont när den sviker en igen. Punkt slut.

Men även om mitt hjärta inte är fullt av kärlek till en annan person, till någon Någon just nu, är det fullt av glädje. Våren är här. Solstrålarna gassar in genom persiennerna och inger på något sätt hopp.

Vädret och frisk luft gör mig barnsligt tokigt lycklig och jag vet hur det är att inte få ta del av det. Innan jag hamnade där såg man det som en självklarhet. Men när jag blev instängd mot min vilja försvann den helt plötsligt. Paniken. Inte kunna öppna ett fönster.  Inte ens få röka den där cigaretten, ja den där cigaretten som höll en lugn, utomhus. Nej, instängd i ett rökrum på två kvadratmeter var det som gällde.

Aldrig aldrig aldrig mer. Jag ska aldrig mer dit.

Så fina människor, ta vara på det vackra vädret och den friska luften. Ta med en vän. Promenera. Brygg en kanna kaffe och häll den i en fin termos, ta med en filt och sätt er någonstans.   

Uppskatta det lilla i livet och lev för dagen, för du vet aldrig när det kan ta slut.

Tove

Sitter på Arlanda nu och väntar på att kliva på flygmaskinen mot Kiruna! Första gången jag åker dit och ska bli roligt, spännande och mysigt! Ska hälsa på Tove O som ja träffade i januari. Hon ringde precis och sa att vi ska åka skoter idag! Hur awesome är inte det?! Tove och jag skämtade om att vi skulle gifta oss och ta hennes namn. Sen skulle vi döpa våra kids till Ove och Love. Tove, Tove, Ove och Love Olovsson - snacka om normal kärnfamilj - elleeeeeeer? Gotta love it!