Uppsnärjd i det blå.

Men du sover ju, du hör ju inte på, en du sover ju, du hör ju inte på..
”Dom måste lära sig gå”, det är vad folk säger när det är vi två.
Vi måste härifrån, den här stan drar ner oss till botten av ån.
Och dekadensen är hård, alla mina vänner har gett upp sömn.
Dekadens är så svårt, och jag har aldrig fångat en enda dröm.
Och jag står framför spegeln, jag vill förändra allt, och allt som jag ser i den.
Du har vart ute i världen i flera år,när jag stanna på mitt rum och såg dagarna gå.
Så uppsnärjd i det blå.
Prinsessan Eva, i nylackerade skor. Hon är min vän.
Eva, jag hänger mig för kärleken.
"Var inte så högtidlig, du med din dramatik och stesolid"
Men en dag kommer jag och du, verkligen bli gamla.
Men jag älskar dig nu.
Jag har aldrig sett nån så, uppsnärjd i det blå.

Vad jag inte kommer sakna med Stockholm

1. Stockholms kära lokaltrafik när det är vinter. Ja menar, kyla och snö kommer faktiskt till detta avlånga land varje år!

2. Alla snobbiga tjejer med den nya "inne"-mössan. En ribbstickad mössa med en stor himla pälsboll på toppen. Save them rabbits!

3. Trängseln på tunnelbanan och folk som stormar in i tuben innan man ens fått chansen att kliva av.

4. Barnvagns-maffian i Vasastan. 4 bugaboo-vagnar, med den obligatoriska latte-mugg-hållaren, som blockar trottoaren för de går i bredd klarar jag mig fint utan.

5. Dryga människor som tror de är ashäftiga bara för de handlar sina kläder på Biblioteksgatan. Kort och gott - nej jag kommer inte sakna brats med pappas kort.

/ Tove

sv: oj tack så otroligt mkt :D



jaha hihi det gör faktiskt dem flesta :O