Uppsnärjd i det blå.

Men du sover ju, du hör ju inte på, en du sover ju, du hör ju inte på..
”Dom måste lära sig gå”, det är vad folk säger när det är vi två.
Vi måste härifrån, den här stan drar ner oss till botten av ån.
Och dekadensen är hård, alla mina vänner har gett upp sömn.
Dekadens är så svårt, och jag har aldrig fångat en enda dröm.
Och jag står framför spegeln, jag vill förändra allt, och allt som jag ser i den.
Du har vart ute i världen i flera år,när jag stanna på mitt rum och såg dagarna gå.
Så uppsnärjd i det blå.
Prinsessan Eva, i nylackerade skor. Hon är min vän.
Eva, jag hänger mig för kärleken.
"Var inte så högtidlig, du med din dramatik och stesolid"
Men en dag kommer jag och du, verkligen bli gamla.
Men jag älskar dig nu.
Jag har aldrig sett nån så, uppsnärjd i det blå.

Fjärilar i magen.

                   

I veckan har jag träffat en speciell person och helt plötsligt har mitt liv förändrats. Går runt och ler hela tiden och kan inte sluta tänka på den personen. Kemi uppstod likt fyverkerier och trodde bara sånt här hände på dåliga romantiska filmer. Men icke. Sen är allt omkring lite komplicerat men just nu unnar jag mig bara att vara lycklig för stunden och det är huur härligt som helst.

Du är fin min barista. 

Idag går andra flyttlasset till Borås och jag

längtar efter min kombo så enormt mkt.

Puss Tove