Uppsnärjd i det blå.

Men du sover ju, du hör ju inte på, en du sover ju, du hör ju inte på..
”Dom måste lära sig gå”, det är vad folk säger när det är vi två.
Vi måste härifrån, den här stan drar ner oss till botten av ån.
Och dekadensen är hård, alla mina vänner har gett upp sömn.
Dekadens är så svårt, och jag har aldrig fångat en enda dröm.
Och jag står framför spegeln, jag vill förändra allt, och allt som jag ser i den.
Du har vart ute i världen i flera år,när jag stanna på mitt rum och såg dagarna gå.
Så uppsnärjd i det blå.
Prinsessan Eva, i nylackerade skor. Hon är min vän.
Eva, jag hänger mig för kärleken.
"Var inte så högtidlig, du med din dramatik och stesolid"
Men en dag kommer jag och du, verkligen bli gamla.
Men jag älskar dig nu.
Jag har aldrig sett nån så, uppsnärjd i det blå.

Chained.

Har precis spenderat min torsdagsmorgon med att kolla klart på Despicable Me som ja började kolla på inatt och ja säger bara fy tusan vad söt den var. Har alltid älskat animerade filmer och den här borde ni se people. Totally adorable!

Idag ska Pärlan tatuera in en jättefin och jäääättestor tatuering på revbenen, pain pain pain. Så jag ska få henne på andra tankar och kommer förmodligen få min hand söndersqueezad. Sen ska jag träffa Michaela som jag lärde känna på sjukhuset och jag ska köpa ett fotografi som hon tagit. Den tavlan kommer betyda mycket för mig då det symboliserar en hel del av min sjukdom samt min vänskap med Michaela när vi båda gick igenom otroligt jobbiga saker. 

Efter jag träffat henne och Emilie, som jag delade rum med den sista veckan på St Görans ska jag vara barnvakt åt Svea och Lily. Funderar om vi ska till Pärlshopen. Hej småbarnsmorsa med Urban Jungle-tvillingvagn i Västermalmsgallerian!

Ha en fin dag.

Fred och Kärlek. 

/ Tove