Uppsnärjd i det blå.

Jag vill bara kunna sova. Behöver den där sömnen. Behöver den jättemycket för att orka tackla det jag går igenom just nu. Men min familj, Lisa, Pärlan, Zofie, Hanna och Hedvig stöttar mig. Alla på olika sätt, men de människorna ger mig kämparglöd och energi. Det här året skulle ju vara det bra året. Började spendera året med en som betydde oerhört mycket och nu rycktes vi ifrån varandra men jag måste gå vidare för att inte sjunka under ytan. Trodde inte året skulle fortsätta utan den personen i mitt liv men nu är det så och det är dags att blicka framåt. Jag ska flytta, få ett eget eget, alldeles eget rum. I fantasin har jag alltid velat ha en ateljé där jag sitter och skapar målningar, redigerar foton och tapetserar min alldeles egna vägg med mina skapelser. Låta det som är min terapi pryda väggen och låta mig påminnas om att livet är skört men å så värt att leva. Det destruktiva ska jag nu lägga bakom mig och istället ta vara på den glöden mina nära ger mig.