Uppsnärjd i det blå.

Men du sover ju, du hör ju inte på, en du sover ju, du hör ju inte på..
”Dom måste lära sig gå”, det är vad folk säger när det är vi två.
Vi måste härifrån, den här stan drar ner oss till botten av ån.
Och dekadensen är hård, alla mina vänner har gett upp sömn.
Dekadens är så svårt, och jag har aldrig fångat en enda dröm.
Och jag står framför spegeln, jag vill förändra allt, och allt som jag ser i den.
Du har vart ute i världen i flera år,när jag stanna på mitt rum och såg dagarna gå.
Så uppsnärjd i det blå.
Prinsessan Eva, i nylackerade skor. Hon är min vän.
Eva, jag hänger mig för kärleken.
"Var inte så högtidlig, du med din dramatik och stesolid"
Men en dag kommer jag och du, verkligen bli gamla.
Men jag älskar dig nu.
Jag har aldrig sett nån så, uppsnärjd i det blå.

Världens finaste pärla.

Tänk att heta Pärlan, bara det liksom?

Det fina namnet passar otroligt fint på min fina vän som jag lärde känna genom P. 

Hon är galet glad och hennes skratt och leende smittar av sig bara man är i hennes närhet. Hon är galet social och har som mig inga hämningar. Hon vet hur man kalasar och får ens huvudvärk att kännas mindre jobbig dagen efter för att hon får en att skratta som en galning istället. Ont i magen får man garanterat. 

Tack Pärlan för att du är du, för att du är som du är och för att du vågar vara den du är. Det finns få pärlor som du och de man hittar ska man vara rädd om - så kommer alltid finnas här för dig. Min tokiga bat med claw-fingrar.

Du må vara en nyfunnen vän men älskar dig redan tokfia. 

Du gör mig lycklig!

// Tove

Hallå tack då! Jag blir typ rörd! Du är för gullig, du är en helt otrolig tjej du med. Åh jag vet inte riktigt vad jag ska skriva mer än tack och desamma hjärtat!