Uppsnärjd i det blå.

"..låt mig höra kärlekens tunga, säg att du älskar mig..." telefonen med Eldkvarns låt som ringsignal ringer ihärdigt. Vibrationerna gör så att hela det svarta Ikea-bordet skakar. Slänger telefonen i soffan. Vill inte. Orkar inte. Inte nu. Inte än på ett tag. Gör för ont. För mycket som snurrar, alldeles för mycket. Att säkert få höra den personens hårda ord som gör allt än jobbigare, gör att jag struntar i att svara. Den ringer igen. Ett klick senare ligger jag i soffan och borrar in huvudet i den svarta sammetskudden. Vill försvinna. För ett litet tag bara. Melissa Horns toner gör att allt känns lite lättare, även om texten är sorglig. Men hennes röst träffar rakt in i hjärtat mitt. Försiktigt och ömt. Likt en sån där fin beröring som jag längtar efter.

Känns som min kropp skriker efter närhet, efter bekräftelse genom ord, komplimanger som gör att ens självkänsla för en gångs skull skjuts till höjden. Den där längtan efter att få somna och vakna upp bredvid någon som får ens själ att belysa, ens ögon att glittra och ens hjärta att le, ja – den längtan är stor.

Är inte kär i kärleken, inte som jag var förut. Vill bara hitta den där själsfränden som jag skulle göra allt för. Någon att ge nybakade scones till frukost på sängen till, någon att pussa ömt i nacken när morgonen gryr, någon att skratta så man kiknar till Solsidan med, någon att trösta och att få bli tröstad av. Vart är du Någon? Oh Någon, where art thou? Tycker väldigt mycket om en person just nu, men allt är så nytt och har gått fort så tar en dag i taget.

Trodde jag hade hittat Någon för några år sen. Ögonen, jo de glittrade. Hjärtat, jo det log. Men sen inträffade det. Det där du inte önskar hända någon av din vän som har ett förhållande. Och bang boom likt ett knytnävslag i magen händer det en själv. Svek och otrohet. Graviditet som plötsligt fick avslutas i 12:e veckan på grund av den andres krav och en önskad förlovning som gick i stupet.

Efter mitt hjärta blev krossat totalt är jag inte längre kär i kärleken och kan inte falla för vem som helst. They call it trust issues. Big time. Har inte bara att göra med ett svin till ex utan även en traumatisk händelse jag blev utsatt för. Så. Enkelt. Är. Det.

Vet nu att man inte kan lita på vem som helst och att man inte alla gånger ska ge någon man älskar en andra OCH en tredje chans för det gör alldeles alldeles för ont när den sviker en igen. Punkt slut.

Men även om mitt hjärta inte är fullt av kärlek till en annan person, till någon Någon just nu, är det fullt av glädje. Våren är här. Solstrålarna gassar in genom persiennerna och inger på något sätt hopp.

Vädret och frisk luft gör mig barnsligt tokigt lycklig och jag vet hur det är att inte få ta del av det. Innan jag hamnade där såg man det som en självklarhet. Men när jag blev instängd mot min vilja försvann den helt plötsligt. Paniken. Inte kunna öppna ett fönster.  Inte ens få röka den där cigaretten, ja den där cigaretten som höll en lugn, utomhus. Nej, instängd i ett rökrum på två kvadratmeter var det som gällde.

Aldrig aldrig aldrig mer. Jag ska aldrig mer dit.

Så fina människor, ta vara på det vackra vädret och den friska luften. Ta med en vän. Promenera. Brygg en kanna kaffe och häll den i en fin termos, ta med en filt och sätt er någonstans.   

Uppskatta det lilla i livet och lev för dagen, för du vet aldrig när det kan ta slut.

Tove